Jag läser mycket om sockerberoende, problem med socker, socker ger fetma, sockerfällor, dolt socker etc. Det finns delat i alla sociala medier, det finns böcker, filmer och kvällstidningsrubriker. Någon gång en mer nyanserad analys.
Många verkar sockerskrämda.
Men vad gäller? Vad är sunt och vad är osunt? Finns det verkligen ett beroende som kan jämställas med alkohol- och drogberoende?
När jag var barn var godis och sötsaker ganska ovanligt förekommande. Socker på filen eller sötade drycker förekom inte. Det var dåligt för tänderna. Jag fick lite pengar till lördagsgodis och det hände att fyra pers delade på en påse Twist någon fredagkväll. Lyx var hos mormor där man fick honung på mackan och morfar hade gömda karameller bakom böckerna i bokhyllan.
Mina föräldrar gjorde bra men jag blev intresserad av det där förbjudna. Mycket intresserad. När jag fick egna pengar köpte jag Draculaklubbor och gömde. När det var påsk var jag påskkärring tills det blev mörkt. De fick åka runt och leta efter mig. Lycka var kalas med godispåse, tyvärr var det ju frukt ibland.
När jag flyttade hemifrån kunde jag äta hur jag ville. Det fanns inga förbud och mycket godis, kakor etc slank ned.
De sista åren har jag har jag haft svårt att stoppa mig från att äta upp alla kakor, hela godispåsen eller vad som funnits hemma.
Det slog mig aldrig att jag var beroende av den hör typen av söta saker. Köpte jag mindre av det så åt jag mindre. Fanns det inget hemma blev jag utan. Jag fick inte panik även om jag blev sugen.
I augusti 2016 bestämde jag mig för att äta bättre och gå ned i vikt. Slut på Ballerinakex, glassar, Twix och Dajm. Inget lösgodis till helgen. Inga ostbågar eller jordnötsringar. Inte ens Burger King. Sluta baka bullar och härliga desserter. Verkligen ingen pannacotta. Dessutom ingen som helst läsk. Alkohol har inte intresserat mig sedan Jag blev gravid och fick barn. Det är 10 år sedan.
Jag hade känt av hjärtklappning och lätt illamående vid senaste gångerna som jag gått bananas bland onyttigheterna. Det kändes helt enkelt som om jag fått nog. På riktigt. För framtiden. Med 30 kg:s övervikt och en otymplig, värkande kropp fanns ingen annan utväg.
Min strategi:
- I soptunnan med kakor, kex, godis och allt annat skräp.
- Köp inget nytt
- Drick ingen läsk - drick vatten med citron till alla måltider
Faktum är att det gick ganska bra. I början unnade jag mig något mer utsvävande på helgen. Jag började må bättre. Kilona rasade av. Självförtroendet ökade. Bara att gå ned 10% förbättrar måendet mycket även om man kanske är långt ifrån målvikten.
Jag skippade allt onödigt godis/fikabröd etc i ungefär ett halvår. Gick från BMI fet till BMI överviktig. Började räkna kalorier och fick upp ögonen på mättnaden av riktig mat. Proteinrik mat. Grönsaker som är goda, rikliga men inte kostar i kalorier. Såser på kvarg eller lättcreme fraishe istf majonnäs. Att bröd/ris/pasta inte behövs till varje måltid och om det behövs så bara lite.
Idag har jag normalt BMI och är fri från tanken på kakor och sötsaker. Jag äter lite ibland men har det under kontroll. Visst har jag haft något enstaka snedsteg men det är bara att komma igen. Faktum är att små sötsaker smakar väldigt sött när man inte är van. Tänker mig nu att källa till sötma är frukt, morötter och sådant. Och det äter jag.
Jag tror inte på förbud för all framtid. Jag tar lite honung i teet om jag vill ibland. Jag dricker funlight med sötningsmedel ibland och får ingen panik. Det viktiga är att inte öka intaget av socker eller kaloririk mat så det blir en vana. Jag kan njuta av en frukost med gröt toppad med bär och kvargblandning. Yes säger kroppen!
Kommentera